I morse hitta ja henne över körd på vägen, men de måste ha hänt strax innan jag hitta henne. :(
För hon var blöt av regnet men fortfarande varm eller hur man säger, kände om jag skulle kunna känna om hon andades men tyvärr så hade hon slutat, jag grät och skrek va väl en blandning av chock och sorg skulle ja tro, hade med mig en handduk som ja linda in henne med, sedan är så bestämde jag mig där att jag berättar inte nu för mina älskade barn att vår älskade katt är borta. :(
Ska ta de nu när de kommer hem, jag vet bara inte hur jag ska berätta detta kommer att bli svårt och vi alla var så fäst vid henne.
Vi kommer att göra en liten grav åt henne när, Ronnie kommer hem så vi kan lägga blommor på i allafall.
Nä de va lite om de och jag ska nu försöka att smälta att hon ej mera finns, men Sessan kommer alltid att leva vidare med alla fina minnen i våra hjärtan.
Kramar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar