Hitta min dotter gråtandes.... :(

Nu i kväll när jag kom in i vardags rummet, så hittar jag min dotter gråtandes.
Men lilla Gumman va är de frågade jag, hon grät ännu mer, åh så säger hon mamma
jag saknar min mormor och morfar som jag aldrig har träffat.
Då kände jag att mina tårar brändes bakom mina ögonlock men kunde blinka bort de, sedan satt vi en stund och pratade frågade henne om jag skulle hämta bilderna på mormor och morfar men de ville hon inte.
Hon tyckte de räckte att man prata om de, eller att mamma berätta för henne hur de var.

Hon har kommit in i detta igen i denna saknad efter de, jag förstår henne jag miste ju pappa som sagt när jag bara var 10år och mamma när jag var 16år så visst förstår jag henne.
Men de som inte jag helst ville göra de va att prata om min sorg, ville inte göra någon i min närhet ledsen men de tampas jag med nu. :(
Så jag är väldigt glad att min dotter kan öppna sig då hon sörjer de, och vi kan sitta och prata om de.

Nu ska jag ta och sätta mig en stund i soffan och läsa lite och sedan blir de nog sängen för lilla mig med och i morgon blir de städa och tvätta här hemma, om de inte ringer ifrån jobbet då men de hoppas jag inte behöver fixa lite här hemma med. :)
Åh jag är ju som sagt en sådan som inte riktigt kan säga NEJ när de ringer.

Ha de gott alla glada.

Kramen
//Monica