Ja den gör ju de ensamheten, saknaden och sorgen.
Kommer smygande till en åter igen, ja de är heller inte konstigt.
För jag saknar mina älskade föräldrar så mycket, detta gör att jag känner i bland
en tomhet och ensamhet.
Jag har mina syskon men va gör de när de är sin mor och far man vill ha,
åka dit med mina barn så de får vara med mormor och morfar men de går inte.
De blir en sväng till graven tyvärr inte så ofta som man skulle vilja, de är ju inte direkt i närheten de ligger.
Men vi har nu sagt de att innan skolan börjar så ska vi ha besökt graven igen,
sätta lite blommor innan hösten.
Men sakta smyger den inpå en, jag blir den som drar mig undan vill vara själv.
Vill sörja i min ensamhet inte prata om de, bara minnas de ja en gång hade.
Min älskade man är stöttande och förstår även mina svärföräldrar de är helt underbara och jag är verkligen glad att ha de i min närhet.
Nä nu ska jag till att natta min minsta lilla goding medans de andra sitter och ser på film, lite tisdags mys men va gör de än är de sommarlov =)
Många Kramar
//Monica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar